Boende
För personer med minnessjukdom är det ofta lättast att bo i en bekant miljö, omgiven av välkända rutiner. Många personer med minnessjukdom bor hemma så länge som möjligt, antingen självständigt eller med stöd från nära och kära, närståendevårdare, hjälpmedel eller hemvård.
Minnessjukdomar är den främsta orsaken till att människor behöver tjänster i hemmet, mer stödboende – som familjevård eller gemenskapsboende – och senare dygnet-runt-boendetjänster när de blir äldre.
Det är värt att anpassa hemmiljön så att den stödjer den minnessjuka personen att klara av vardagliga sysslor och minskar riskerna för olyckor. Ett välfungerande hem möjliggör en trygg vardag och kan eventuellt minska behovet av att flytta till boende med mer stöd.
Både minnessjuka personer och deras närstående behöver information om boendealternativ samt rehabilitering och stöd. En person som bor ensam kan behöva hjälp redan i ett tidigt skede av sjukdomen. Behovet av tjänster ökar ofta när sjukdomen framskrider.
Framskridande minnessjukdomar kan påverka hanteringen av omgivningen på många sätt redan i sjukdomens tidiga skede. Detta beror bland annat på förändringar i sinnesintryck och tolkningen av sinnesinformation.
Bekantskap och enkelhet i boendemiljön, samt tydlighet och tillgänglighet, underlättar för personer med minnessjukdom när deras funktionsförmåga försämras.
Minnessjuka personer och deras närstående kan ansöka om olika former av socialförsäkring för boende, såsom ekonomiska förmåner, tjänster eller stöd för förändringar i hemmet. Boendemiljön bör stödja den minnessjuka personens möjlighet att leva ett liv som är anpassat efter deras egna behov – oavsett om miljön är deras eget hem, en tillfällig boendelösning eller ett permanent boende med dygnet-runt-service.