Boendeformer
Det finns olika boendealternativ för personer med minnessjukdom, och att planera boendet i förväg innebär inte alltid att flytta till en ny miljö. Ett förändrat boendebehov kan också vara tillfälligt, till exempel under en rörrenovering eller när den minnessjuka personen eller närståendevårdaren återhämtar sig efter en operation. Varje persons boendebehov vid minnessjukdom är individuella.
Om det behövs mer hjälp och stöd i hemmet, kan det vara bra att överväga om det nuvarande hemmet fortfarande är lämpligt eller om en flytt till ett mer centralt läge eller närmare sitt stödnätverk kan underlätta vardagen. Om det handlar om en situation med närståendevård, är det viktigt att redan i början fundera på hur vårdarens lagstadgade lediga dagar kan genomföras. Dessa lediga dagar stödjer både vårdarens och den vårdades välbefinnande. Om boende i ett egnahemshus känns tungt med allt trädgårdsarbete och underhåll, kan boende i en lägenhet kanske göra vardagen lättare. Boendet bör också övervägas ur perspektivet av avstånd, om till exempel bilkörning inte är ett alternativ. Skulle det vara bättre att bo i en tätort där tjänsterna finns inom gångavstånd?
Det finns många olika boendeformer, och att flytta behöver inte nödvändigtvis innebära att köpa en bostad. Det kan vara värt att undersöka olika ägandeformer och hyresavtal. Hyresboende kan minska boendekostnaderna, till exempel genom lägre underhållskostnader, eller om boendekostnader och underhåll baserar sig på en persons inkomster. Olika seniorboenden kan även erbjuda gemenskap och hjälp från grannar.
Övergången till kort- eller långtidsvård påverkas bland annat av familjerelationer, närståendes möjlighet till vård, vårdarens psykiska och fysiska hälsa samt det stöd och den hjälp som erhålls.
Olika typer av boendeformer
Hyresboende
Hyresboende baseras på ett hyresavtal där många aspekter, som bostadens skick, underhållsansvar och hyresbelopp samt eventuella höjningar, regleras enligt lag och genom överenskommelser mellan parterna. Mer information om hyresboende finns på Konsumentförbundets webbplats.
Bostadsrätt
Bostadsrätt är ett alternativ till att hyra eller äga en bostad. För att få en bostadsrätt måste man ingå ett bostadsrättsavtal och betala en del av bostadens inköpspris som en bostadsrättsavgift. Därefter betalar man en månadsavgift under boendetiden. Bostadsrätter finns tillgängliga i större städer och kommuner. Bostadsrätter som är statsstödda ägs av kommuner, allmännyttiga organisationer och bostadsrättsföreningar. För sökande över 55 år finns inga förmögenhetsgränser för statligt belånade eller räntesubventionerade bostadsrätter. Mer information om bostadsrätter finns på Konsumentförbundets webbplats.
Delägarlägenhet
Delägarlägenheter gör det möjligt för boende att först köpa en andel av bostaden och senare äga hela bostaden. Inledningsvis bor man i hyresrätt och kan senare köpa ut bostaden, vilket sänker tröskeln för att köpa en ägd bostad, särskilt för dem som inte har möjlighet att direkt köpa en egen bostad. Mer information om delägarlägenheter finns på ARA:s webbplats.
Boenderådgivning
Boenderådgivning har som mål att säkerställa tryggt boende genom att förebygga och lösa boenderelaterade problem samt ge vägledning i boendefrågor. Du kan kontakta en boenderådgivare för hjälp med frågor om hyresbetalning eller för att hitta en lämplig boendeform. Boenderådgivning har blivit vanligare under de senaste åren, och du kan fråga din kommun eller din hyresvärd om boenderådgivning i ditt område. Mer information om boenderådgivning finns på ARAs webbplats.
Seniorboende
Seniorbostäder är ofta lägenheter i flerbostadshus avsedda för personer över 55 år, där tillgängligheten har beaktats. Lägenheterna är ofta hyres-, bostadsrätts- eller delägarlägenheter. Husen har ofta även gemensamma utrymmen och fritidsaktiviteter. Fråga din hemkommun för mer information.
Intervallperioder
Intervallvård, även kallad växelvård eller korttidsvård, avser tillfällig vård som erbjuds på en dygnet-runt-vårdhem istället för i hemmet.
Målet med intervallvård är att stödja en minnessjuk persons funktionsförmåga samtidigt som den ger avlastning till anhöriga. Ofta används intervallperioder för att ordna lagstadgade ledigheter för anhöriga. Perioderna kan anpassas individuellt och varar vanligtvis mellan 2 och 7 dygn. Vissa personer använder dem regelbundet, medan andra gör det sporadiskt. Intervallvård kan också vara aktuell vid oväntade händelser, såsom vattenskador i hemmet eller förändringar i funktionsförmågan, till exempel efter en operation. Tjänsten är avgiftsbelagd och regleras av socialvårdslagen. Fråga mer hos ditt välfärdsområde.
Ytterligare information:
- Lag om stöd för närståendevård
- Stöd för närståendevårdssituationer, Närståendevårdarnas förbund
Familjevård
Familjevård avser arrangemanget av omsorg och vård för äldre personer i en familjevårdares hem eller i den äldre personens eget hem. Familjevårdaren har genomgått den förberedande utbildning som krävs för uppdraget.
Familjevård ansöks om genom välfärdsområdets serviceledning. Till exempel bedömer en serviceledare från välfärdsområdet tillsammans med den äldre personen och deras närstående behovet av tjänster och vilken typ av tjänst som är lämplig, vilket kan vara familjevård.
Familjevård finns i många former. Dagtid och kortvarig familjevård är ett bra stöd för vardagen för en närståendevårdare. En roterande familjevårdare kan komma till den minnessjukes hem enligt överenskommelse, deltidspersonalförsörjning kan möjliggöra att närståendevårdaren fortsätter att arbeta, kortvarig familjevård kan användas på liknande sätt som intervallvård eller familjehemmet kan vara en persons hem för resten av livet, och det handlar då om långvarig familjevård.
Familjevård är lämpligt för en person som trots hemvårdstjänster har svårt att klara vardagen men som ännu inte behöver dygnet-runt-boende. Det är också lämpligt för personer med minnessjukdom vars behov av hjälp inte är stort och som inte behöver vård dygnet runt. Personen som får familjevård bör i allmänhet klara sig utan regelbunden hjälp under nätter.
Mer information:
Gemenskapsboende
Gemenskapsboende är en boendeform som organiseras av välfärdsområdet i en tillgänglig och säker enhet, där kunderna får en bostad som passar deras behov och möjlighet att delta i sociala aktiviteter. Gemenskapsboende är riktat till personer vars funktionsförmåga har minskat eller som behöver extra vård och omsorg på grund av hög ålder, sjukdom, funktionsnedsättning eller liknande orsaker. I gemenskapsboende är personalen inte närvarande dygnet runt, och boendet är inte bundet till något personalbehov.
Gemenskapsboende baseras på en bedömning av kundens behov av tjänster, en kundplan och ett beslut om att organisera gemenskapsboende, som görs av välfärdsområdet. Ett hyresavtal upprättas för boende. Individuella socialtjänster bedöms separat vid behov. Regler för gemenskapsboende finns i socialvårdslagen (21 b § (26.8.2022/790)).
Tidigare användes termen ”serviceboende” för gemenskapsboende. Mer information om gemenskapsboende finns på: Valvira
Dygnet-runt-serviceboende
Den största faktorn som förutsäger övergång till dygnet-runt-serviceboende är förändringar i den minnessjuka personens beteende, som anhöriga upplever som belastande. Snabb sjukdomsprogression, ökat behov av hjälp, känsla av otrygghet samt förlust av gång- och hållningsförmåga är också indikatorer på att hemtjänsten kanske inte längre räcker till.
Dygnet-runt-serviceboende ordnas för personer som har ett konstant behov av vård och omsorg, till exempel när en minnessjukdom har utvecklats och behovet av hjälp är stort. I ett dygnet-runt-serviceboende finns personal på plats och tjänsterna erbjuds enligt kundens behov dygnet runt. Dygnet-runt-serviceboende styrs av personalbemanningskrav.
I den nya lagen talas det om dygnet-runt-serviceboende istället för förstärkt serviceboende.
Reglerna för dygnet-runt-serviceboende finns i socialvårdslagen (21 c § (26.8.2022/790)). Ett beslut om dygnet-runt-serviceboende baseras på en bedömning av kundens servicebehov och en kundplan. Minnessjuka och deras anhöriga kan använda Minnesförbundets kontrollista för att välja och bedöma boende- och vårdplatser.
Institutionvård
Under det senaste decenniet har antalet institutioner för vård minskat. Institutionvård erbjuds numera endast på grund av personens hälsotillstånd eller säkerhetsbehov. Institutionvård kan vara antingen långvarig eller tillfällig och kan erbjudas under dagtid, nattetid eller dygnet runt. Reglering av institutionvård återfinns i socialvårdslagen (22 §).