Reflektionsmaterial om att stödja kommunikation

Markku låter inte bli att svara för att vara besvärlig, utan han hör kanske inte eller uppfattar inte att Elina ställde en fråga. Det är bra att inleda samtal genom att gå in i samma rum och ta ögonkontakt med samtalspartnern. En lugn beröring på axeln kan hjälpa honom att fokusera (beröring och icke-verbal kommunikation). Ställ frågan först när du har fått personens uppmärksamhet. Formulera frågan så att det blir lätt att svara. ”Vill du ha mjölk eller surmjölk?” är tydligare än en helt öppen fråga. I Markkus fall kan man också sänka ljudet på TV:n så att det blir lättare att höra. Dessutom kan en hörselundersökning vara nödvändig.

För en person med minnessjukdom tar det längre tid att bearbeta information, så det handlar inte om att pappan inte lyssnar. Joonas borde tala långsammare och ta en sak i taget. Pappan behöver få tillräckligt med tid att svara. Vid behov kan Joonas uppmuntra pappan att ha papper och penna till hands för att anteckna. Efter samtalet kan Joonas skicka överenskomna detaljer med sms.

Det kan underlätta för Marie att förstå att en minnessjukdom ofta försvagar initiativförmågan. Även Anneli kan längta efter sin vän men har svårt att själv ta kontakt. Ibland kan den som är sjuk också känna skam över sin sjukdom. Marie kan uppmuntras att själv ringa Anneli eller göra ett besök. Anneli är fortfarande samma person trots sjukdomen, och mycket kan göras tillsammans precis som förr. Sociala relationer är mycket viktiga för en person med minnessjukdom. Mer information och tips finns på finska till Ystävänä edelleen -opas och Kohdaten-opas.

Det kan trösta Hanna att veta att den goda känsla som besöket ger kan stanna kvar länge, även om själva händelsen glöms bort. I stället för att tala kan Hanna prova att bara vara närvarande. Till exempel att gå ut tillsammans, massera axlarna, fixa håret eller hålla handen är värdefulla sätt att umgås utan ord. Saker som väcker minnen, som musik, dofter eller smaker kan också prövas. Om ett besök känns svårt en gång behöver det inte betyda att det alltid blir så.

Hans kan uppmuntras att berätta för vännerna om sin minnessjukdom och de svårigheter den innebär. Kunskap och förståelse hjälper vännerna att anpassa sitt sätt att samtala. En person med minnessjukdom kan behöva mer tid för att forma svar, så det är viktigt att samtalet sker i lugn takt. Med stöd från omgivningen kan Hans behålla sina vänskapsrelationer trots sjukdomen.

Hans kan också överväga att samla ordlistor eller en ordmapp som hjälp om orden inte kommer fram. När det gäller skam i sociala situationer kan stödgrupper från minnesföreningar vara värdefulla. Vid problem med tal eller språkförståelse kan man via hälsocentralen be om en remiss till en talterapeuts bedömning.

I stället för att göra åt honom är det viktigt att stödja Roberts funktionsförmåga, även om det tar längre tid. Beröring kan användas som stöd för att påbörja handlingar och uppfatta föremål. Lugn och tydlighet underlättar: Tuula kan till exempel ta bort kläder ur garderoben som inte passar för årstiden. Kläder kan också förberedas för nästa dag. Kontraster i miljön bör uppmärksammas. Bilder och steg-för-steg-instruktioner kan vara ett extra stöd (bilder som stöd för kommunikation).

Leenas utmaningar gäller kommunikation, inte förståelse. Det är viktigt att hon får delta i besluten och uttrycka sig, även om talet är svårt. Hon bör få tillräckligt med tid att svara, och det kan hjälpa att samtala i lugn takt. Ofta hittar hon orden om hon inte blir avbruten. Maken kan också erbjuda ordlistor med semestertema (text som stöd för talet) eller bilder att välja mellan, för att underlätta besluten.

Det är bra att respektera den nuvarande ordningen bland Viljos saker, eftersom att flytta dem gör det ännu svårare att hitta. Däremot kan man sätta bilder eller texter på skåpdörrarna som visar vad de innehåller. Märkta skåp och hyllor underlättar letandet. Dessutom kan starka färger och tydliga kontraster på skåpdörrar, strömbrytare, toalettstol och räcken underlätta orienteringen när sjukdomen fortskrider.

Situationen är vanlig och kan vara belastande för anhöriga. De behöver förstå att Helmis närminne försämrats på grund av sjukdomen; Helmi upprepar inte samma berättelse för att vara besvärlig. Kommentarer som ”Minns du inte att du redan berättat det här?” eller ”Måste du upprepa samma sak?” hjälper inte och gör bara henne ledsen. I stället kan samtalet styras vidare genom kompletterande frågor (t.ex. ”Vad brukade du äta där?”, ”Med vem tillbringade du tid i Paris?”). Anhöriga kan ha nytta av att bekanta sig med validationsmetoden (se introduktionsvideon på YouTube) samt anhöriggrupper som minnesföreningar ordnar. Att ta hand om sin egen ork är långsiktigt avgörande.

Språkkunskaper kan förändras vid sjukdom, även om de tidigare varit goda. Det är viktigt att Mihail får information om minnessjukdomen på sitt eget modersmål. En professionell tolk kan underlätta, så att ansvaret inte faller på dottern. Lättlästa material kan stödja förståelsen när det gäller information på finska. På Suomen Muistiasiantuntijat (Finlands Minnesexperter) finns lättläst material om minnestester på flera språk. Mer information om bemötande av personer från olika språk- och kulturbakgrunder finns på Minnesförbundets webbplats.