Vård och rehabilitering
Att stödja funktionsförmågan genom rehabilitering som utgår från den minnessjukas behov och önskemål är en del av god vård vid minnessjukdom.
Var och en som lider av en framskridande minnessjukdom har fortfarande resurser kvar. Att göra saker som ger glädje, njutning och känslor av framgång stöder funktionsförmågan. Att stödja funktionsförmågan genom rehabilitering är en del av god vård vid minnessjukdom.
Rehabilitering innebär planerad verksamhet som utgår från den sjukes behov och önskemål för att stödja och främja funktionsförmågan. I olika skeden av minnessjukdomar är rehabiliteringen inriktad på att förbättra, upprätthålla eller bromsa försämringen av funktionsförmågan.
Rehabiliteringsplanen upprättas av den behandlande parten, det vill säga läkaren och sjuksköterskan, tillsammans med den drabbade och hans eller hennes närstående. I planen fastställs individuella mål för att stödja funktionsförmågan så att livet kan fortsätta som vanligt så länge som möjligt.
Mer om rehabilitering och rehabiliteringsplanen hittar du under avsnittet rehabilitering.
Vård av minnessjukdom
En person med en minnessjukdom är verkligen delaktig i sin egen vård och omsorg. Vid planering och genomförande av vården är det viktigt att ta hänsyn till individens unika egenskaper, önskemål och livsstil. Målet med vården och rehabiliteringen är att främja välbefinnande för den drabbade och deras närstående, skapa ett meningsfullt liv, bromsa sjukdomens symtom och upprätthålla funktionsförmågan.
Läkemedelsbehandling är viktig, men icke-farmakologisk vård och olika former av rehabilitering är en väsentlig del av god vård. Forskningsbevis stöder användningen av icke-farmakologiska metoder för att minska utmanande beteenden hos personer med minnessjukdom. Detta framgår av översikten ”Effekterna av icke-farmakologiska metoder på utmanande beteenden hos personer med minnessjukdom” (2018), som beställts av Minnesförbundets Sjukvårdsstiftelse.
