Relation

När en av parterna i ett förhållande blir sjuk går båda igenom känslor som påverkar relationen. Innan diagnosen ställs kan den psykiska pressen vara stor på grund av osäkerheten.

För personer i arbestför ålder kan det ta tid att få rätt diagnos, eftersom symptomen på minnessjukdom ibland kan tolkas som tecken på arbetsutmattning eller depression. Hos äldre kan symptombilden vara mångfacetterad, ofta på grund av andra underliggande sjukdomar. En diagnos är dock ofta både en lättnad och en chock, oavsett ålder, både för den minnessjuke och för de närstående.

Sjukdomen är bra att diskutera redan i ett tidigt skede

Den minnessjuke kan känna oro och ångest över framtiden. Tankar på att bli en börda för den andra eller rädsla för att bli övergiven och att relationen ska ta slut kan vara påfrestande. Den som vårdar kan å sin sida känna sorg och förlust när partnern förändras på grund av sjukdomen. Sjukdomen kan försvåra kommunikationen och göra det svårare att dela sina känslor som tidigare. Det är bra att diskutera livsförändringar och tunga tankar i god tid.

Familjens ansvar kan också tynga den som vårdar. När sjukdomen framskrider kan ansvaret för omvårdnaden bli tungt, särskilt om det dessutom ska kombineras med arbete. Framtidsplanerna kan behöva omvärderas, även om det kan finnas mycket positivt i det som kommer, vilket kanske inte är lätt att se eller orka just då. Det kan finnas mer tid för den andra på ett annat sätt.

Stöd i situationen kan exempelvis fås från sin läkare eller psykolog. Att träffa andra som befinner sig i en liknande situation, till exempel genom stödgrupper, kan också ge ett nytt perspektiv på ens egen situation.

Parrelation och sexualitet

 

En minnessjukdom förändrar relationen, men inte alltid till det sämre. Olika känslor är normala och tillåtna. Att bli sjuk och hantera en ny situation kan också föra makar närmare varandra. Å andra sidan kan förändringar i funktions- och kommunikationsförmåga orsakade av sjukdomen samt en eventuell förminskning av det sociala nätverket leda till ökad beroende i relationen, vilket kan belasta båda parter.

Minnessjukdom tar inte bort sexualiteten – varken från den sjuka eller den närstående – men den kan förändra den. Behovet av närhet och längtan efter beröring försvinner vanligtvis inte, utan kan bli ännu mer betydelsefullt.

Uttrycket av sexualitet kan förändras. Den sjuka personens sätt att tala kan bli mer direkt, vilket kan uppfattas som kränkande av den närstående. Å andra sidan kan den sjuka personen också uppfattas som avlägsen, vilket kan bero på försämrad kommunikationsförmåga snarare än att relationen blivit tråkig.

En viktig del av uttrycket av sexualitet är könsroller och att upprätthålla dem genom att exempelvis ta hand om sitt yttre. Rollen som mamma eller familjens överhuvud är ofta viktig för identiteten att behålla, även när funktionsförmågan har försämrats. Ibland behövs extern hjälp för att förstå hur en tillfredsställande relation för båda parter kan fortsätta efter livsförändringen.