Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet påverkar den totala hälsan och välbefinnandet. Mångsidig träning bör vara en regelbunden del av vardagen för en person med minnessjukdom. I sjukdomens tidiga skede rekommenderas det att fortsätta med bekanta fritidsaktiviteter och rörelsevanor. Träning främjar inte bara hjärnhälsan utan också den fysiska funktionsförmågan och den självständiga hanteringen av vardagliga uppgifter.

Mångsidig träning och en aktiv vardag stödjer en minnessjuks persons självständiga liv. God funktionsförmåga och rörelseförmåga gör det möjligt att delta i olika fritidsaktiviteter och genomföra viktiga saker för en själv. Stöd från närstående och professionella hjälper den minnessjuka personen att röra sig och att hitta lämpliga, säkra och meningsfulla träningsformer.

Fysisk aktivitet ökar blodcirkulationen i hjärnan, vilket förnyar förbindelserna mellan hjärncellerna och förbättrar deras funktion.

Fysisk aktivitet påverkar den totala hälsan och välbefinnandet. Rörelse aktiverar hjärnan på samma sätt som socialt umgänge, korsord och musikaliska aktiviteter. Fysisk aktivitet ökar blodcirkulationen i hjärnan, vilket förnyar förbindelserna mellan hjärncellerna och förbättrar deras funktion. Detta är viktigt för skapandet och bevarandet av minnesintryck.

Fördelar med fysisk aktivitet för en person med minnessjukdom:

  • Främjar fysisk funktionsförmåga och självständighet
  • Minskar risken för fall
  • Friskar upp minnet
  • Ökar blodcirkulationen i hjärnan
  • Aktiverar hjärnceller
  • Ökar storleken på hjärnans minnescentrum, hippocampus
  • Skapar nya nervförbindelser i hjärnområden, som är viktiga för minne och lärande
  • Bromsar utvecklingen av redan pågående minnessjukdom

Motion är bra för hjärtat, sömnen och sinnet. Den minskar risken för att drabbas av bland annat högt blodtryck, typ 2-diabetes samt hjärt- och kärlsjukdomar. Mer information om motionens påverkan på den allmänna välbefinnandet kan du hitta på UKK-institutets webbplats.

För hälsans skull är den minimimängd av fysisk aktivitet som rekommenderas sammanställd i UKK-institutets publicerade rekommendationer för fysisk aktivitet. Dessa rekommendationer kan även fungera som riktlinjer för personer med minnessjukdom, även om funktionsförmågan är nedsatt eller om hjälpmedel som käpp eller rollator används. Du kan hitta rekommendationer för arbetsföra vuxna och personer över 65 år på UKK-institutets webbplats.

Stöd och rådgivning för fysisk aktivitet kan fås från din kommuns motionstjänster. Det är bra att vända sig till en professionell när fall, förvirring eller smärta från träning orsakar oro. Information om eventuella rådgivningstjänster för din kommun hittar du på webbplatsen Liikuntaneuvonta.fi.

Vardagsaktivitet

Vardagsaktivitet omfattar dagliga sysslor samt rutiner som sker både hemma och utanför hemmet. En aktiv livsstil hjälper till att upprätthålla funktionsförmåga, rörelseförmåga och självständighet. Vardagsaktiviteten kan ökas genom att byta position så ofta som möjligt, resa sig från stolen eller göra pausövningar.

Exempel på vardagsaktivitet är:

  • Hemsysslor
  • Påklädning
  • Affärsbesök
  • Trädgårdsarbete
  • Utevistelse

Mer information om vardagsaktivitet hittar du i Minnesförbundets material ”Aktiv vardag ger styrka och energi”.

Motion

Mångsidig motion bör vara en regelbunden del av minnessjuk persons vardag. I sjukdomens tidiga skede är det både tillåtet och rekommenderat att fortsätta med bekanta fritidsaktiviteter och rörelsevanor. Träning främjar inte bara hjärnhälsan utan också fysisk funktionsförmåga och självständighet i vardagliga aktiviteter.

Motionen bör inkludera övningar som förbättrar uthållighet, muskelstyrka och balans, och som är säkra, gradvis mer utmanande och belastande. Regelbunden och mångsidig träning minskar också risken för fall hos personer med minnessjukdom.

Starka ben och god balans gör det möjligt att komma igång med motion samt ett aktivt och säkert vardagsliv.

För personer med minnessjukdom är följande former av träning viktiga:

  • Uthållighetsträning, såsom promenader, löpning, simning och vattengymnastik
  • Styrketräning hemma eller på gym
  • Balansövningar, såsom dans eller att röra sig i naturen

Förebyggande av fall

Att minska eller begränsa fysisk aktivitet är inte en rekommenderad metod för att förebygga fall. Att stå stilla och minska den fysiska aktiviteten försämrar snabbt en minnessjuk persons funktionsförmåga, vilket ytterligare ökar risken för fall.

Om du eller en närstående har fallit under det senaste året, har balans- och/eller gångsvårigheter, eller om du är orolig för fall, bör du kontakta en vårdprofessionell. Mer information om fall och fallförebyggande finns på UKK-institutets webbplats Kaatumisseula.fi.

En närståendes perspektiv är viktigt när man planerar individuella fallförebyggande åtgärder för en person med minnessjukdom. Att engagera sig i gemensamma åtgärder stärker de önskade effekterna.

Närståendes roll

En närstående spelar en central roll i att säkerställa vardagsaktivitet och regelbunden träning för en person med minnessjukdom. Den närstående kan uppmuntra, motivera och stödja den minnessjuka att röra på sig.

Genom att lyssna på den minnessjuka personens önskemål kan den närstående hjälpa till att hitta lämpliga motionsmöjligheter och möjliggöra deltagande i dessa. Gemensamma träningsstunder för den närstående och den minnessjuka är också ett bra sätt att öka rörelsen i den minnessjuka personens liv.

Mer om den närståendes roll kan du läsa i Minnessförbundets material ”Aktiv vardag ger styrka och energi” (på finska)

Tips till professionella

Regelbunden träning är en del av förebyggandet av minnessjukdomar, god vård och rehabilitering. En viktig faktor för framgångsrik träning är en god relation med den minnessjuka personen.

För funktionsförmågan är det avgörande att träning och fysisk aktivitet fortsätter utan avbrott även efter att sjukdomen har diagnostiserats. När man utarbetar en träningsplan för en person med minnessjukdom, måste funktionsförmågan bedömas och observeras individuellt. Det är särskilt viktigt att planera övningarna individuellt ju längre sjukdomen fortskrider. Planens innehåll bör vara så konkret som möjligt, och övningarna bör vara relaterade till den minnessjuka personens vardag och vara meningsfulla för honom eller henne.

Vid utformningen av träningsplanen är det viktigt att involvera den minnessjuka personen och dennes närstående och att beakta deras önskemål.

Personer med minnessjukdom behöver ofta aktiv vägledning och uppmuntran. Aktiv närvaro, lyssnande och observation under träningen hjälper till att identifiera och lösa problem som kan hindra den minnessjuka från att delta i eller genomföra träningen, såsom smärta, trötthet eller utmaningar relaterade till träningsmiljön.

Det är väsentligt för en professionell att känna till eventuella alternativ för motion som finns på området. När den minnessjuka personens funktionsförmåga förändras, bör han eller hon vägledas till lämpliga tränings- eller motionsalternativ utan långa avbrott i träningen.