Familj och närstående

Ändringarna som följer med en minnessjukdom påverkar också den närstående kretsen kring den minnessjuka. Ofta talas det om att hela familjen berörs av sjukdomen. Allteftersom sjukdomen framskrider behöver den minnessjuka personen olika typer av stöd och konkret hjälp från andra. Därmed ökar de närståendes ansvar för att vardagen ska fungera.

När en minnessjukdom har diagnosticerats är det bra att tillsammans med de närstående överväga och planera framtiden samt de önskemål och lösningar som kan säkerställa att vardagen fungerar när sjukdomen fortskrider. En minnessjukdom påverkar exempelvis förmågan att ta hand om sig själv och hantera vardagliga saker. Detta kan leda till stora förändringar i familjens roller och ansvarsfördelning. Alla parter behöver anpassa sig till den förändrade situationen. Till exempel kan ett beslut att avstå från körkort försvåra ärenden utanför hemmet, så det kan vara värt att överväga lösningar relaterade till boende.

En minnessjukdom förändrar vardagen

En framåtskridande neurologisk sjukdom är alltid en kris för hela familjen. Förändrad vardag, eventuell frånvaro från arbetslivet och förändrade familjeroller kan orsaka en kris även för de närstående till den minnessjuke. Till exempel kan ett ökat ansvar för en närstående, beslut som måste fattas om gemensamma frågor, samt övergivande av förväntningar och planer för gemensamma pensionärsår, väcka starka känslor. Det är viktigt att känna igen och bearbeta dessa känslor. På grund av minnessjukdomens natur kanske den drabbade inte kan sätta sig in i sina närståendes situation och se deras behov, vilket kan öka belastningen på de närstående.

Närståendes resurser

Det är viktigt för de närstående till en person med minnessjukdom att fokusera på sitt egna välbefinnande och sina egna resurser. När de närstående mår bra påverkar det också den minnessjuka personens välbefinnande.

Att utnyttja extern hjälp och vid behov använda korttidsvård för den minnessjuka personen minskar belastningen och ger de närstående tid att vila och ta hand om sitt egna välbefinnande. Det är viktigt att fortsätta med egna intressen och att vårda vänskapsrelationer.

Eftersom vardagen ofta kretsar kring den sjuka personens välbefinnande är det också viktigt att den närstående får höra frågan: ”Hur mår du?” Att någon visar intresse för den närståendes välbefinnande kan ha stor betydelse.

Att skaffa sig mer information om minnessjukdomar och att få stöd från andra i samma situation – både för den sjuka och för de närstående – kan vara avgörande för hela familjens välbefinnande.