Minnesundersökningar

När du inleder en utredning för minnessjukdomar kommer läkaren först att genomföra en intervju för att bedöma omfattningen av minnesstörningen eller andra kognitiva svårigheter och hur mycket de påverkar livet och vardagen. Ibland kan det också vara nyttigt att fråga en närstående om deras observationer. Under denna process strävar man också efter att bedöma minnet och kognitiv bearbetning genom ett kognitivt test.

De mest använda enkla kognitiva testerna är Mini-Mental State Examination (MMSE), som består av 30 frågor om orientering, minne, slutledningsförmåga och uppfattningsförmåga, samt Montreal Cognitive Assessment (MoCA), som också mäter exekutiva funktioner och har ett maximalt poängantal på 30. Vid behov kan ett mer detaljerat CERAD-test genomföras, som är utvecklat speciellt för tidig upptäkt av Alzheimers sjukdom.

MMSE- och MoCA-tester kan också utföras av hemsjukvårdspersonal och andra professionella inom social- och hälsovård, och CERAD kan göras av många minnesvårdare. Tester kan göras även innan läkarbesöket.

Efter testet kommer läkaren att bedöma om minnesstörningen eller andra kognitiva svårigheter verkar allvarliga och om resultaten från förundersökningen och testet tyder på en minnessjukdom. Även depression kan orsaka minnesstörningar, liksom sjukdomar som påverkar den allmänna hälsan eller olämplig medicinering.

Om en minnesstörning konstateras kommer det ofta att tas blodprover redan på vårdcentralen för att identifiera riskfaktorer för minnessjukdomar, såsom hjärt- och kärlsjukdomar, samt metaboliska störningar och allmänna sjukdomar som kan påverka minnet, till exempel hypotyreos eller B12-brist. De senare är dock mycket sällsynta orsaker till minnesstörningar.

Bilddiagnostik

Om en tydlig minnesstörning har konstaterats, är det alltid nödvändigt att göra en bilddiagnostisk undersökning av hjärnan. Dessa utförs både på minnesmottagningar inom primärvården och vid specialistvård hos neurologer eller geriatriker.

Datoriserad undersökning

Med datortomografi (DT) av huvudet kan vissa tillstånd, som kan vara behandlingsbara, uteslutas, såsom normaltryckshydrocephalus eller en godartad meningeom-tumör i frontalloben. Betydande cirkulationsstörningar i hjärnan syns också på DT-bilder. Allmän hjärnatrofi, det vill säga förlust av hjärnvävnad, kan vanligtvis endast påvisas i senare skeden av en neurodegenerativ sjukdom. Atrofi i viktiga minnesstrukturer, som hippocampus, kan ibland observeras redan vid DT-skanning.

Magnetkameraundersökning

Hjärnans magnetkameraundersökning är avsevärt mer exakt än datortomografi (DT). Den kan upptäcka även små förändringar orsakade av störningar i hjärnans blodcirkulation, och den typiska förminskningen av hjärnans inre tinninglob och hippocampus vid Alzheimers sjukdom syns tydligare och oftare i magnetkameraundersökningen redan i ett tidigt skede av sjukdomen. Magnetkameraundersökning är att föredra framför DT, särskilt i de tidiga stadierna av minnessjukdomar, där målet är att särskilja minnessjukdomar från depression eller andra psykiatriska störningar.

Ytterligare undersökningar

Ibland behövs även neurologiska ytterligare undersökningar. EEG används för att utreda vissa hjärninflammationer. Isotopundersökningar som PET och SPECT kan ge ytterligare information om typen av minnessjukdom. Mängden och förhållandet mellan vissa proteiner (amyloid och tau-protein) i ryggmärgsvätskan (likvor) är avvikande vid Alzheimers sjukdom och vissa andra minnessjukdomar. I vissa sällsynta fall kan även gentester ge ytterligare information om minnessjukdomens karaktär.

Diagnos

Diagnosen av en minnessjukdom baseras huvudsakligen på det kliniska förloppet (symptom och fynd från neurologisk undersökning) samt nivån och typen av minne och kognitiv funktion, det vill säga neuropsykologiska fynd. Förutom MMSE-, MoCA- och CERAD-testerna kan det ibland vara nödvändigt att genomföra mer detaljerade neuropsykologiska tester. Dessa tester ger en noggrann uppfattning om karaktären av minnes- och resonemangsförmåga samt språk- och perceptionsstörningar. De hjälper ofta att särskilja både depression och normalt åldrande från minnessjukdomar, samt olika minnessjukdomar från varandra.

Baserat på den totala undersökningsbilden ställer läkaren diagnos. Ibland är dock situationen inte helt klar, och det kan bli aktuellt att följa upp och planera för återkommande undersökningar, till exempel om ett år.

Författare:

specialistläkare i neurologi, docent Kati Juva