Läkemedel

Hjälp från läkemedel

Läkemedelsbehandling kan ofta lindra symtom relaterade till kognitiva funktioner, såsom hjärnans informationsbearbetning, och sakta ned sjukdomens utveckling. Lindringen av symtom kan till exempel visa sig genom att självständigheten och smidigheten i vardagen bibehålls eller förbättras. Läkemedel förbättrar dock inte minnet i första hand, vilket innebär att glömska och upprepade frågor ofta inte minskar med läkemedelsbehandling. Vid inledningen av läkemedelsbehandling är det viktigt att säkerställa att behandlingen genomförs korrekt, särskilt hos de som bor ensamma.

Effekten av läkemedelsbehandling visar sig ofta långsamt och kan bedömas fullt ut först efter sex månader. Läkemedelsbehandlingen bör inledas så tidigt som möjligt för att ge största möjliga nytta. Den kan fördröja försämringen av funktionsförmågan och behovet av dygnet runt-vård med 8–12 månader.

Läkemedelsbehandling bör vanligtvis fortsätta även vid långvarig vård. Det är också motiverat att påbörja läkemedelsbehandling för en person som redan är i institutionsvård om det uppstår svåra symtom. Läkemedelsbehandling avbryts ofta i det svåra stadiet av minnessjukdomen när läkemedlen inte längre förväntas ge nytta.

Vid läkemedelsbehandling av minnessjukdomar används ofta så kallade acetylkolinesterashämmare (AKE-hämmare) och NMDA-receptorantagonisten memantin. Användningen av AKE-hämmare och NMDA-receptorantagonisten memantin är vanlig vid bland annat Alzheimers sjukdom, Lewy body-sjukdomen och minnessjukdom vid Parkinsons sjukdom. Dessa läkemedel används typiskt inte vid behandling av frontotemporal degeneration.

AKE-hämmare

De flesta Alzheimersläkemedel på marknaden verkar genom att öka mängden acetylkolin i hjärnan genom att förhindra dess snabba nedbrytning. Detta gör att nervbanorna som är viktiga för minnet fungerar mer effektivt. Till denna grupp av kolinerga läkemedel hör donepezil, galantamin och rivastigmin.

Studier har visat att AKE-hämmare har gynnsamma eller stabiliserande effekter på bland annat den allmänna funktionsförmågan och självständigheten hos personer med Alzheimers sjukdom, men de förhindrar inte sjukdomens progression. I praktiken kan fördelarna med AKE-hämmare ses som en allmän förbättring av vakenhet eller lindring av beteendesymtom.

AKE-hämmare är vanligtvis väl tolererade. Om biverkningar uppstår är de oftast kopplade till att behandlingen inleds eller till dosökningar, och de avtar vanligtvis vid långvarig användning. Rivastigmin finns även som plåster, vilket har färre biverkningar än motsvarande orala kapsel. De vanligaste biverkningarna är magbesvär (illamående, diarré). AKE-hämmare kan sakta ned hjärtfrekvensen, och därför kan läkaren be om ett EKG vid insättning av läkemedlet. AKE-hämmare kan inte användas om man har en obehandlad hjärtsjukdom som sänker hjärtfrekvensen (sick sinus-syndrom) eller nyligen har haft magsår eller genomgått tarmkirurgi. Försiktighet bör också iakttas om man har svår astma eller KOL, nedsatt njur- eller leverfunktion eller nyligen haft en hjärtinfarkt.

Memantin

Memantin är ett Alzheimersläkemedel med en annan verkningsmekanism. Det påverkar glutamatbalansen i hjärnan genom att påverka NMDA-receptorn, vilket påverkar kognition och funktionsförmåga. Dess effekt är jämförbar med kolinerga läkemedel.

Studier har visat att memantin lindrar kognitiva och beteendemässiga symtom vid Alzheimers sjukdom, vilket kan visa sig genom att självständigheten och vardagens smidighet bibehålls eller förbättras. Läkemedlet är särskilt effektivt vid måttlig till svår Alzheimers sjukdom. Memantin används ofta samtidigt med AKE-hämmare i takt med att Alzheimers sjukdom utvecklas, men kan också användas ensamt om AKE-hämmare inte kan användas.

Memantin är oftast väl tolererat. De vanligaste biverkningarna är trötthet, yrsel och agitation. Studier har visat att dessa biverkningar har förekommit ungefär lika ofta i kontrollgrupper som använt placebo. Doseringen bör minskas om patienten har svår njurinsufficiens.

Biverkningar

Alla läkemedel har vissa biverkningar. Dessa mildras dock ofta med tiden, och långsam dosökning kan minska risken för biverkningar. De vanligaste biverkningarna är magbesvär som illamående, halsbränna och diarré. Dessa kan minskas genom att ta läkemedlet efter en måltid.

Vanligtvis har dessa läkemedel en uppiggande effekt, men ibland kan de orsaka överstimulering och öka rastlöshet. I sådana fall bör läkemedelsdosen minskas. Om ett preparat inte passar eller inte har effekt, bör man prova ett annat läkemedel inom samma grupp.

Läs mer

Minnessjukdomar (God medicinsk praxis)
Minnessjukdomar (Terveyskylä)